Hej. Jag är 19 år gammal. Jag pluggar och håller på mycket med musik, och jag har en fantastisk flickvän. Just nu känns det som att allting bara faller isär. Linjen jag pluggar känns inte rätt, och mina drömmar med musiken dränks liksom i det.
Men mitt största problem just nu är att vissa dagar känner jag bara att jag ogillar allt och alla. Allting stör mig, allting är jobbigt, och jag hamnar i något läge där ingen kan nå mig, inte ens jag själv. Jag är otrevlig och sur mot min familj, mina vänner och min flickvän. Jag kan inte hitta något speciellt som är kopplat till det, det behöver inte vara att jag är ledsen över något, eller är trött, eller hungrig, eller vad som helst. Jag bara vaknar och är en helt annan person, som jag själv inte kan nå. Jag har fått det här påpekat för mig ett par gånger senaste tiden, och jag vet att jag inte har så många chanser kvar innan de jag älskar helt enkelt tröttnar och går vidare. Jag förstår hur hemsk jag är ibland, och hur jobbigt det är för dem, och jag har försökt bättra mig med alla medel jag har. Men sedan blir det bara så igen. Jag har alltid varit rätt så ensam, men nu när det börjar ändra sig mot vad jag alltid drömt om, så känns det bara som att jag skjuter bort det
Jag försöker komma på ett bra avslut på inlägget, men det kanske inte finns något. Så jag lämnar det såhär
